Idag var det spårintroduktion som stod på schemat på vardagslydnadskursen. Och det såg jag fram emot. Jag har ju inte riktigt känt att jag vetat hur jag ska göra med Hopper då han inte alls har funkat som Flamenco och därför har jag inte alls försökt, utan väntat, då jag verkligen känt att jag inte haft några verktyg. Jag har gjort lite små rutor med godis i samt vanligt godis/näringssök men inte spår så idag var riktigt spännande.
Vi började med ett klassikt spontanspår och direkt efter stigen låg det godisar i spåret som en direktförstärkning och jag hade även lagt godisar i spåret med jämna mellanrum. Gick ungefär 20 m och hade ett nytt kaninskinn (som jag fått av Susanna) som spårslut bakom en stubbe.
Han började smygspåra lite på stigen eftersom vi gått där (inte så man ska göra enligt läroboken men det är svårt att få till allt under kurs där alla ska se och så). Sen gick vi bredvid stigen ett tag för att få det att bli ett spontanupptag men inte tog Hopper det inte. Vi gjorde en båge tillbaka och inte heller nu visade han något intresse. Vi bestämde oss för att jag skulle påvisa godisarna, och han började söka. Funderade. Provade annat. Nosade lite och utan instruktörens stöd hade jag vid det här laget gett upp, men med is i magen och genom att låta honom i lugn och ro fundera igenom vad som gäller så tog vi oss framåt - och det med ett riktigt intensivt nosande. I slutet verkade polletten trillat ned och han spårade noggrannt, lågt, metodiskt och riktigt bra. Det var så skön känsla av att se honom att jag nästan blev lite tårögd :)
Det är så roligt att man mer och mer lär känna sin hund. Hopper är en eftertänksam hund som funderar mycket. Och under spåret tog han micropauser där han står och stirrar för att sedan fortsätta. Så länge han inte frågar mig eller börja bjuda på annat så ska han få fortsätta med det och ju säkrare han blir på uppgiften och ju uthålligare han blir så kommer de att försvinna. Detta känner jag igen från annan träning och det är sällan vi får fart och tempo i nya uppgifter med en gång - ibland kan det gå så trögt att jag funderar på om han fattat men sen nästa pass så gör han beteendena med tryck och engagemang och visar att han visst fattat han måste bara analysera lika mycket som matte gör. Så för oss bägge gäller det att bli lite mer doers (som intruktörerna S och S uttrycker det) ;)
I början frågade han mig rätt mycket och planen är att då bara stå still, riktad framåt och inte ta ögonkontakt. Börjar han bjuda på beteenden så tar jag dock ett steg fram.
Sedan bar det vidare och vi fick testa precisionsspår. Jag lade ett på ca 30 fotspår och med godis i varje. Även här spårade Hopper intensivt, lågt och noggrannt efter att jag påvisat de första fotstegen. När jag lät han jobba lite mer självständigt då han verkade fatta grejen så tog han iofs inte vänsterfotstegen men arbetet var snyggt ändå och med tanke på att det är bruksspåret vi ska ha det till så är inte det någon stor grej.
Nu gäller det att jag gör en plan på hur jag vill träna in spår - uppenbarligen fungerar båda sätten men vilket passar honom och mig? vi diskuterade detta idag lite fram och tillbaka och i slutändan så blev det att jag själv måste bestämma hur jag ska göra :)
Jag tänker mig att det är bra för honom att ha en tydlig uppgift där han verkligen är säker på att han gör rätt. Tanken är att det kommer öka hans självförtroende och minska hans tendens att fråga mig. Jag tänker mig därför att jag kommer börja med precisionsspår eftersom man där är tydligare med vad hunden ska göra, för att sedan gå över och träna mer bruksspår. Att börja med precisionsspår är också mer tillgängligt eftersom jag inte behöver vara i skog, och inte behöver någon liggtid utan kan lägga det här ute på gräsmattan - så det lutar åt det. Och sen tänker jag mig att jag utnyttjar hans naturliga spårnoggranhet och börjar med att jobba med hans styrka i spåret. Imorgon ska jag ned till staden och köpa en vacker träningsbok och strukturera upp allt i tänker jag.
Plan:
- precisionsspår. ca 30 steg. Lägga flera korta med paus (ca 30 min) emellan
- fasa ut godisarna och inte ha de i varje steg längre men behålla noggrannheten
- ge akt på uthålligheten (behöver han micropauser fortfarande, hur långa, när kommer första osv?) En fördel med hans tydliga pauser är ju att jag får ett tydligt kriterium på när det är dags att öka.
- när säkerhet och självförtroende sitter plocka ut det i skogen och börja med uthållighet och motivation till spåret i sig. Tänker att jag rätt snabbt kan börja köra bägge typen av spår parallellt.
- träna markering separat (tänker ha liggmarkering)
- Att tänka på: hur blir tempot? Tänka på att ta tiden på spåren efter ett tag för att se om jag behöver arbeta upp motivationen med att komma fram till spårslutet.
Summa summarum - en mycket trevlig dag och superinstruktörer som lägger ned så mycket av sin tid på att ge oss kursdeltagare en bra tid med våra hundar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar