Dessa grunder som är så viktiga men ibland så tråkiga att träna. Måste vara det resultatinriktade samhället som sätter sina spår... Jag kommer på mig ständigt att inte grunda ordentligt utan vilja köra på riktigt med en gång trots att jag teoretiskt faktiskt vet att saker och ting blir bättre, eller i vart fall oftast snyggare, med bra grundträning.
I går kom jag på mig att ta fram apportbocken och skulle träna men efter tre konstiga rep med en massa skräpbeteende så besinnande jag mig och lade bort den och grundtränande bettet på kampfläta samt avlämningar. Det var bra gjort för lillskiten har lätt till tugg men fattade snabbt att det som gav utdelningen var ett enda kraftigt bett med bakåtvikt. Bra där! Och så mycket bättre träning det blev när man inte behöver vara rädd att det blir fel :)
Idag så var det dags att ta tag i lite agilitygrunder och springa rakt fram tillsammans och cirkelarbete stod på schemat - och ja det positiva med passet var skitens superengagemang och han t o m bet mig, men ja det negativa var väl att inse att oj vad mycket mer vi måste träna detta. Hopper lägger sig gärna lågt bak och har inget problem med att göra blindbyten tydligen! Och jag som inte ens ska ha blindbyten - i alla fall inte innan vi kommer säkert runt en bana och jag vet att vi kan hantera det - och dit är det långt kvar. Hur löser jag det? Ingen aning jag hoppas det löser sig med mer träning och mycket högre belöningsfrekvens.
I morgon är det dags för en massa träning på klubben och jag ska nog träna cirkelarbete, tunnel och lite sug på hopphindrena :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar