Idag har vi varit ut till Torslanda-Öckerö brukshundklubb och tränat platsliggning. Magnus från Canis i Halland var inbjuden att hålla en kurs i detta och när jag fick reda på att även andra än töbk:are fick gå kändes det självklart att anmäla sig.
Jag stressar inför platsen - ja vem gör inte det egentligen och hurra säger jag för de nya hårdare reglerna om att man blir rapporterad om man stör på platsen. Nu är jag ju uppflyttad till tvåan och det brukar vara lugnare och jag har haft tur under mina tävlingar och legat med fina lugna hundar - en hund har rest sig och knatat till matte men sånt är ju lugnt. Nej det jag är rädd för är om några andra hundar ska börja bråka och den svarta faran ska ikläda sig sin polisuniform och säga stopp - här kan ni minsann inte bråka. Min plan har ju vart att i sånna lägen helt skita i att vänta på att tävlingsledaren ska bryta utan om jag ser att några hundar är på g snabbt som attans kalla in honom till mig. Hittills har det aldrig behövts och kommer förhoppningsvis aldrig att behövas. Det andra jag stressar för det är om det ska dyka upp något läskigt, konstigt på håll medan han ligger. Han vill ju kolla av sånt och snabb är han - visst det har aldrig hänt men jag vet att det kan hända eftersom han i grunden är en reaktiv hund så jag stressar över det...
Nej hans största störning var ju Dexter som skällde under platsen i Varberg. Låg gör han men han låg vänt och tittade mot Dexter hela platsen :)
Idag så - ja han har varit världens bästa hund. Så otroligt duktig med riktigt svåra störningar och han visade inte ens tillstymmelse till att resa sig. Hund som kallas in, hund som kampar precis bredvid, människor som gick över honom, kröp och andra massa konstiga saker har han råkat ut för men låg det gjorde han - eller som en deltagare sa "hon har klistrat fast honom" :) Kan man få bättre beröm på en platsliggningskurs säg?
Den svarta farans självbehärskning var enorm och idag kändes det inte ens som om detta var svårt för han så nu ska jag ut och klura på några riktiga utmaningar som att någon dyker upp i konstig hatt bakom en knut bakom mig och liknande. Visst detta kommer nog aldrig hända på platsliggning men om jag vet att han ligger även då så blir jag lugn och visst är våra hundar alldeles utomordentligt duktiga på att känna in vad vi känner :)
Det var en riktigt trevlig kurs, med kaffe, fika och dessutom lunch och trevliga deltagare och trevliga instruktörer och Faran - ja han ligger alldeles utslagen här på mattan. Det var nog lite påfestrande mentalt det här för rört oss det har vi inte gjort mycket idag - eller han då - jag har ju knatat fram och tillbaka miljoner gånger och tom gömt mig en sekund :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar