Spår och uppletande!

Idag begav sig alla hundar ut till Sisjön för att spåra och leka lite uppletande. Ja, jag och Hopper leker fortfarande uppletande eftersom det är den inställningen jag behöver ha för att jag inte ska bli frustrerad, och skapa dålig träning :) Genom att se det som en lek så försöker jag nämligen hålla prestationsmonstret borta - och det är viktigt både för mig, för honom, för vår relation och för träningen generellt sett. Genom att se det som en lek kan jag också experimentera med inlärningen och gå ifrån "regelboken för hur uppletande ska läras in" och hitta det som jag och Hopper fungerar tillsammans med...

...och det verkar ge resultat :)

Spåret - efter några halvdana spår bestämde jag mig för att testa något nytt, och jag lade därför ett mycket längre spår men mycket mindre godisar i än tidigare plus med två vinklar. Början tog han jättefint, tog en paus och tappade sig lite men fortsatte sedan fint och tog förstavinkeln bra, sen mittpå andra raksträckan så vindade han in spårslutet - attans också - helt och hållet mitt fel men han har ju vart så spårnoga tidigare att jag inte behövt tänka på sånt - fick han ändå att spåra vidare, tog andra vinkeln men sen vindade han in slutet igen - visst höll jag emot så han fick spåra hela vägen fram men det var dumt av mig att inte tänka på vinden.

Flamenco fick ett spår som låg efter Hopper så jag tänkte att han kunde gå Hoppers först och sen sitt eget men icke sa nicke. Han kopplade inte alls förren vi kom ut på "hans" spår och då spårade han riktigt fint, tog vinkeln in genom en skogssträng och sedan ut på fältet igen - då lockade hararna mer :( Detta fick mig dock att tänka på vikten av att försvåra spårträningen och lägga in störningar i framtiden när det gäller Hoppers träning.

Uppletandet - Han var taggad, gick ut och sökte självmant utan någon hjälp och hittade andra föremålet och kom nästan hela vägen in med det :) Sen gick det lite si och så men överlag var känslan mycket positiv och det går definitivt framåt. Vi fortsätter leka ett tag till och glädjer oss över att det går framåt. Avlämnandeträningen tänker jag fortsatt låta bli eftersom jag bara blir frustrerad. Men jag känner att jag nog snart är mentalt förberedd att ta upp den träningen igen. När det gäller planeringen av den träningen ska jag försöka att även lägga in planering av mig själv och mina känslor. Jag har ju aldrig riktigt satt mig in i det här med mental träning men det börjar nog bli dags eftersom jag ser ett tydligt mönster av att jag tar med mig frustration och prestation i viss typ av träning!  Jag har ju iallafall insett att jag gör det och låter bli att träna just det, men målet är ju att kunna hantera det.