Vi tar oss till Kallebäck....

Efter en helgmorgon (alltså kaffe och läsning i sängen) så bestämde jag mig för att ta mig till Kallebäck för att träna lite. Främsta målet med det är miljöträningen - läste i en blogg i går, vilken av de alla tusen bra hundbloggar som finns där ute kommer jag inte ihåg, men denna bloggerska (ja för de är ju nästan alltid kvinnfolk) hade vart på clinic eller nåt med lydnadsgurun Maria Brandel och fått till sig att träningen ska bestå av 1/3 momentträning och 2/3 miljöträning!!!

Det är ju vid det här laget ett välkänt faktum att många riktigt duktigt tränade hundar med många bra egenskaper och grundträning inte håller på tävling, eller att de aldrig kommer ut på tävlingsplan. Egentligen tror jag inte att det är hundarnas fel, eller träningssättet, utan det ligger hos oss hundtränare som fegar och lider av prestationsångest och tycker det är jobbigt (!) när hunden inte är så där bra som den kan vara... Men vindarna börjar vända...Många bloggar och föreläsningar handlar om just detta nu (som så mycket annat i världen lider hundvärlden också av serendipity (Lidman))- och helt plötsligt så verkar ju alla träna och tänka samma). Ut å kedja, ut o miljöträna, fega inte, våga misslyckas, våga göra bort dig etc etc

Så det är bara att glida på vågen, ta sig ur den så sköna bekvämlighetszonen, och KÖRA!!

Nu var jag ju mycket väl beredd på att dagens pass mycket väl skulle kunna resultera i att vi stod på plan åt godis och lekte lite, men till min förvåning så skötte han smällandet från skjutbanan riktigt bra. I bland är han bara fantastisk :) Eftersom det har suttit mycket stress kvar sen nyår har jag inte vågat mig upp dit för att sätta honom i en situationen där vi går bakåt och vi återigen får tillbringa timmar med att bara närma oss planen. Till saken hör att den svarta faran är oerhört duktig på att komma ihåg negativa minnesbilder och det är något jag får ta i beaktande ständigt. Man skulle ju kunna tro att han skulle vara lika duktig på att skapa positiva men se nä det är han inte ;)

Sagt och gjort - när vi kom var det skotttyst och medan vi pratade med ett annat ekipage började skotten hagla men  det brydde han sig inte om så jag gick bort och hämtade lite skyltar och satte igång. Planen var:

* rallybana nybörjare med nio skyltar och belöningspunkt efter fjärde och sista. Alltså uthållighetsträning och valde när jag skissade banan lätta skyltar.

Hur gick det då? Tja idag hade jag svårt att få han att tända till och då blir ju resultatet som det blir. Något jag noterade idag var att han kommer i bättre modus när vi gjort några skyltar och det typ är i slutet han kommer i ett bra träningsläge. Ska jag ta med mig det i hur jag planerar uppvärmningen må tro? Min uppvärmning består av mycket fokusbelöningar och titta där övningar men jag har varit rädd att trötta ut honom och därför bara kört nån handtarget, ligg eller nåt annat kort lätt beteende - kanske ska jag köra nåt lite längre innan vi gör inmarsch? När jag uthållighetstränar och går bana så tränar jag även på att det ska bli rätt på en gång och på att hitta rätt knappar för att prestera rätt på FÖRSTA försöket.

Vi planerar om och jag kör många grejer kort istället: Några skick på rutan från tre olika håll - gick super, några gripa-rätt repetioner och några hopp och sen packade vi ihop och tog en långpromenad. Den som gapar efter mycket....

Varför kan det tänka sig att han var så loj?
Möjliga förklaringar:
1. inte tillräckligt gott godis
2. mycket, mycket skott (tärande mentalt även om han inte var rädd) plus ny miljö (även det mentalt påfrestande)
3. trött fysiskt sen gårdagens konditionspass
4. han var inte sugen på att träna och som en instruktör påpekade för FLERA år sedan - han har tränat dig väl att bara träna när han vill (Är han inte smart säg? hahaha)
5. Jag har tränat för mycket på sistonde. Mer dagar där vi varken tränar lydnad, tricks eller rally...

Trots det så hade jag en bra känsla och det sporrar mig för att fortsätta ta mig dit för att ge han bättre förutsättningar att kunna hantera miljön på tävlingar, och ärligt talat så försvinner min respekt och obehag av att inte platsa på planen mer och mer för varje gång eftersom jag faktiskt har trevligt och blir trevligt bemött - och jag försöker också utmana mig själv med att prata med folk och idag pratade jag med hela tre ekipage:) Kors i taket!

En gäspande svart fara illusterar dagens träningspass väl